Felicia

Jag litar på dig
Jag litar på dig. Trots att jag inte känner dig.
Jag ser in i dina ögon – letar efter skimmret, vibrationen, tankeverksamheten, bekräftelsen – och bara släpper ut det. Som om hela mitt liv har slagit sig ner under ett träd i väntan på det här. På att jag ska vara ärlig. Mot dig, en soldat jag mötte på ett öppet slagfält. En motståndare som riktade en hand istället för ett vapen.
 
 
Jag litar på dig. Trots att jag inte känner dig. Jag är medveten om att du inte frågar i ett oförstående. Som alla de människor som lever och fördömer de som överlever. Jag letar efter en blick som är ute efter att få veta vad som verkligen hände, och din är varken likgiltig eller främmande. Din är geniun.
 

Jag litar på dig. Trots att jag inte känner dig. Trots att du inte känner mig. Trots att vi båda står vid kanten av ett öppet hav med vågor vassa som spikar, harmlöst riktade mot våra kroppar. Trots att solen är så stark så den bränner hål på våra asymmetriska ansikten. Trots att marken är så tunn så att vi känner hur våra fötter okontrollerbart formar hål i sanden.
 
Jag litar på dig. Trots att jag inte känner dig. För vi kommer aldrig kunna förändra havet, solen eller sanden, och du vet det.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress