Felicia

Allt eller inget
Det var allt eller inget. Den vita cismannen över mig gav mig inget mitt val. Ingen kompromiss. Inget lagom, inget rättvist rimligt, det var allt eller inget men,
Jag var antingen för tyst eller för högljudd. 
Jag var antingen för allvarlig eller för oseriös. 
Jag var antingen för känslig eller för likgiltig. 
Jag var antingen för hatisk eller för kärleksfull. 
Det var som om världen var byggd för något annat än vad jag kunde sträcka mig själv till att vara. Som om jag var född för att misslyckas, döpt till att gå om intet, konfirmerad in i en struktur av otillräcklighet, gift med något som jag aldrig kunde bli. Det var som om världen var byggd för att jag skulle anpassa mig, vara till lags, känna min omvärld och leva upp till vad den ansåg vara faktiskt. 
Plöstligt var jag var ett inget antagande, utan ett faktum. Det räkte inte med att anta att jag var
tyst, 
förlåtande,
undergiven,
straight,
kvinna.
Jag var allt det där, oavsett hur mycket jag
tjöt,
upprörde,
stod upp,
kysste kvinnor
och var något annat än det jag troddes vara, så
den vita cismannen över mig gav mig inget val. 
Ingen kompromiss. Inget lagom, inget rättvist rimligt, det var allt eller inget. 
 
Jag ska vara både tyst och högljudd. 
Jag ska vara både allvarlig och oseriös. 
Jag ska vara både känslig och likgiltig. 
Jag ska vara både hatisk och kärleksfull. 
 
Det finns inget mellanting för mig. Jag är allt eller inget. 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress